När himlen blev mörk så trodde jag att det skulle regna, pfft, ofc not, det började supersnöa! För en liiiten stund, säkert en kvart; efteråt blev himlen klar och detta är resultatet. Jättevackert, självklart måste man fota!

Nu kommer ett till inlägg om hur jag klagar och hatar världen (mänskligheten).

Ett utdrag från Vädur, horoskop v. 15:

"I början av veckan är du kanske inte riktigt utgående men planeternas positioner indikerar att du har något att tänka över och viktiga diskussioner mellan fyra ögon kan leda till insikter." 

- Bara lite kul att nämna. 

Den senaste tiden har jag känt mig ganska lat, trött, introvert. Hela påsklovet var jag inte ett dugg rastlös, jag njöt av att stanna hemma den mesta tiden (okej, och för att plugga till högskoleprovet). Jag hade ingen lust att gå ut alls, vilket är olikt av mig. Ibland önskar jag att jag kunde ha denna känsla som en grund, att vara introvert istället för extravert som jag är. Det är jobbigt att konstant behöva ha något att göra hela tiden. Haha, vafan dillar jag om? Jag är en extravert person och jag älskar att konstant vara i farten! Men jag menar att det gör en ganska beroende av att hela tiden ha sällskap omkring sig och det leder till att man är tvungen att interagera med människor. 

För att jag hatar människor innerst inne så blir det irriterande att behöva prata med människor, därför är det jobbigt att vara extravert ibland. Är man omringad av en massa människor som man konstant pratar/hänger med så blir man influerad av de. And let's be honest (som om jag aldrig är det här -.-), I'm really sick and tired of people right now. Jag blir irriterad av saker/beteenden på folk som jag vanligtvis sällan blev förut. Jag hatar folk mer och mer och jag vill bara isolera mig från omvärlden, komma bort från alla människor och bara spendera tid med mig själv och mina intressen. 

Någonting inom mig har ändrats i hur jag ser andra människor (I know exactly what it is and what caused it). Allting är instabilt men det finns en person som, no matter what, brings out the best side of me, som alltid tar fram den personen jag en gång var and this is a blessing. My light whenever I feel like this, att det finns hopp där ute, någon som är som mig, som tänker som mig, så jag är inte ensam. 

Om jag kommer in på Linköpings Universitet i höst så innebär det flyttning för mig. In this state så kan jag inte be om något bättre. Att bara få flytta ut, lämna allt bakom sig/åt sidan. Jag har, sen denna möjlighet öppnades för mig, alltid haft en liten hemlig inre vilja/önskan att få flytta ut och bo ensam. Att äntligen få utmana mig själv att vara fullständigt självständig i livet, att jag är den enda i kontroll över mitt liv. Men en av de bästa sakerna är att få träffa nya människor som vill samma saker som en själv (plugga mot samma dröm). Vem vet? Om jag flyttar och bor ensam så kanske jag skaffar något husdjur, min dröm! (Skaffa jobb, fan.) Well, det blir en helt ny start i alla fall för just nu vill jag bort härifrån. Bort från allt och alla. Jag hatar folk.

________________

Fanns en liten Metroartikel idag (krönikan?) som handlade om att bo bredvid en kyrkogård. Att få se sorgen men också kärleken. Men jag fastnade mest på meningen som sa att ingen ville köpa huset. Ehehehe, jag vill. And yes, detta är fortfarande en liten dröm of mine, att i framtiden köpa ett hus ute i ingenstans bredvid en kyrkogård. Så fridfullt och isolerat.

Mitt i all tomhet hittade jag denna kämpe (bild tagen i området med tomma byggnader)

Det är mindre än en månad kvar innan jag flyller 19...

Och jag gillar inte att våren är påväg. Jag ville det förra veckan, men nu när solen verkar skina varenda dag och man verkligen hamnar in that spring mood så blir jag lite deppig av en anledning. Jag vet vad den anledningen beror på och jag gillar det inte alls. I wanna relive the past. I still miss it. Man brydde sig åtminstonde då, men nu är det omöjligt och allt är över. And it's sad. Jag hatade det just då men när man blickar tillbaka så var det vackert på ett sätt, man kände sig så levande. "If you don't have your ups and downs, that means you're dead." Kanske därför jag kände mig så levande just det året. "The years of struggle will strike you as the most beautiful." 

Jag vill och jag kommer att bli som den blömman på bilden ovan. På botten ligger alla tråkiga, gråa och döda personer; alla likadana. Men jag ska växa högt och stolt, jag ska sticka ut mer än någonsin, mina färger ska skina och jag kommer stå där som en stark stolpe, omöjlig att krossa.

B*tch, I'm growing.

__________________________

OMG.

2012 var verkligen ett år! Jag lärde mig så otroligt mycket och jag blev något jag inte alls gillade eller ville bli. Men jag tillät mig själv att go for it ändå. Jag var inte mig själv, jag var något jag inte kan beskriva. En annan person bara. I ca. ett år var jag upptagen med att vara någon annan, jag var en annan karaktär. Mina principer gick i kras, jag hamnade i någon annans skor. (No, I wasn't trying to be someone else -.-) Jag testade på att passa in i era ideal, men vad jag insåg var att jag inte tillhörde där. -P.g.a det DÄR så blev jag som jag blev. Men när skiten är över och jag börjar lämna det mer och mer så inser jag nu, at this point att jag börjar flyta tillbaka to that epic girl I once used to be and am longing to see. I feel so good att få känna detta. Bördan är snart över, just keep doing what you do.

I was a "society b*tch". Jag var en i mängden, jag var inte annorlunda, jag stack inte ut. Är jag tvungen att vara såhär för att bli gillad av skit? Hell to the noe. Bara för att samhället såg ut och var attraherad av karaktären så visar det bara att de själva är en society b*tch. Men något som jag alltid går tillbaka till är känslan av att jag alltid känt mig annorlunda. Och nu är jag påväg ur denna society b*tch mode. That's my talent. Whenever I'm happy within I can feel myself being different, that's who I'm meant to be. 

Jag vill inte passa in i allt och alla. I feel like an alien again and I love it. 

"Don't dream it, be it."

Nu kommer en sån där tankepost där jag måste skriva av mig lite grann. 

När jag pratade med Malin under veckan så pratade vi såklart om gamla tider och sånt. Varje gång vi gör det så får detta mig att verkligen se hur snabbt tiden går! It scares the sh*t outta' me! Häromdagen läste jag gamla texter som jag sparat från ettan. Början av gymnasiet. Det är så fascinerande, vackert och sorgligt på något sätt att se hur folk som en gång i tiden betytt så mycket för en idag inte existerar i ens vardag men de existerar i våra liv, inom oss lever de vidare. Men det är så vackert hur dessa människor på den tiden givit en så mycket att man aldrig trodde att relationen skulle ta slut. Men jag är verkligen inte förvånad, jag har lärt mig att livet har ett lustigt sätt att bevisa oss motsatsen till vad vi tror kommer hända. And I've learned that life moves on no matter what, and you just gotta go with the flow. I believe att alla har a purpose and a lesson to teach us in our lives, så när något går åt helvete så hittar jag alltid något jag kan lära mig ifrån, från den personen. 

For me, jag väntar inte på någon eller något. I believe att om något är meant to be, it'll happen and everything is written down and it's just about following and learn from everything that happens along. Livet är ingen destination, det är en resa tills vi når döden and I'm determined to experience as much as possible out of this life. Good and bad. Snart är jag ute ur gymnasiet. Redan?! Ugh... Jag vill inte växa upp. Minns i grundskolan när vi pratade om universitet. Det var värsta grejen, att man var riktigt smart, ambitiös och VUXEN om man gick där. Ja.. Nu är jag i närheten av det som en gång var så avlägset. Snart har jag pluggat klart allt och ska börja jobba och skaffa en karriär i något jag inte har någon aning om just nu. And gaahhh! I am excited inför framtiden men ändå inte. Jag är excited över tanken att kunna stå på egna fötter, vara självständig och bo ensam, vara fri and do whatever you want. En vacker dag kommer jag vara där. Jag är fortfarande bestämd över att inte ha barn. I won't settle down until I'm 80. Nej men trots all denna ångest om att växa upp så måste man ju ändå följa med och anpassa sig efter livet. Jag gillar inte att tänka för mycket om framtiden och "what if's", since det påverkar mitt nuvarande liv. Ta dagarna som de kommer för ingen vet vad framtiden har in store for you, and this is how I stay sane. 

___________________________

Jag och Malin pratar alltid om hur tacksamma vi är att vi har varandra. Since I'm already in the shit så får man bara vänja sig vid det. Men jag blir trött på tonåringar i dagens samhälle. De är så egoistiska och högljudda. Det är som att de är stolta över att vara högljudda babianer i djungeln. Uppmärksamhetssökande, egoistiska, trångsynta trögskallar. De ser inget annat än deras egna syner och åsikter. Hela deras liv handlar om de själva, om hur de ska synas och hur de syns i andras ögon. Allt de kan prata om är ämnen relaterat till de själva. Relationer, problem, åsikter, etc. "mitt problem, jag tycker, jag vill, mitt, my, me, ME". När man vill prata om någon idé eller något annat som inte är relaterat till de så kan man aldrig hålla ämnet levande för en lång tid! Det är som att de inte orkar tänka och utveckla tankarna. 

Folk är också så trångsynta och vägrar att se flera perspektiv. Eller så kan de inte se flera perspektiv? Så fort man hamnar i en konflikt så ska deras sätt vara det enda korrekta och bästa, "ingen annan får ha rätt, ingen annan får säga emot mig! Säger du något som jag inser verkar rätt men gör mig till en förlorare så kommer jag dämpa den faktan i argumentet och istället för att erkänna att jag kan göra misstag och ha fel så kommer jag istället att skrika fula ord på dig!". Hoppas denna text verkar lite clear för någon som läser.

Men vad jag menar är, i ett argument/konflikt så ska man kunna prata ut om problemet lugnt och sansat. Have an open mind, once you have that, you can see more perspectives and have more understanding of the other person. Istället blir alla offended och börjar skrika fula ord på den andra och det går inte att ha en diskussion. Varför? Varför gör folk såhär? Jag är nyfiken på hur saker och ting fungerar, och jag är intresserad av relationer. Så psykologi och sociologi tillsammans, I guess. Jag gillar att analysera hur och varför folk tänker och gör som de gör. Speciellt i en negativ situation som i en konflikt. Hur tänker folk?  Jag och Malin har diskuterat detta förut och vi kom fram till att (jag tror att alla med ett klart huvud kan komma fram till detta också) anledningen till varför någon skulle reagera på ett offensivt sätt är för att de är så nergrävda i deras egna värld att de inte vill inse att de kan ha fel. Deras ego är rubbat och de gör allt  för att dölja sin svaghet, att visa för världen att de är starka. 

Detta beteende är rootat i deras ego. Det blir rubbat när man inser att man har gjort misstag och har gjort fel. Men man vägrar att erkänna det. Inte för sin motpart, men mot en själv. Man vägrar att erkänna att man själv har gjort fel. Mitt i denna sörja så måste man springa och täcka ens verklighetsinsikt genom att sätta på sig denna mask, denna sköld som ska göra allt för att ens svaghet/misstag inte ska nå ytan. Nu början man gå in i narrow-mind mode, offensive mode, yelling mode. Vid det här stadiet står man och skriker om hur man själv tänker och tycker, att man har rätt, ingen annan har rätt, and to top the argument off så lägger vi in lite insults to the other person. ;) Man vill inte höra mer av vad den andra personen har att säga. Man vill inte se andra perspektiv, inte tänka, INTE TÄNKA mer, måste hålla the spotlight on me and no one else. 

Malin är den enda personen i mit liv som jag aldrig känt detta för. Jag har alltid kunnat prata öppet och ärligt om ALLTING med henne. För vi båda har detta tankesätt, att vara öppensinnad för andra perspektiv och viktigast av allt, vi tänker inte egoistiskt och ser inte oss själva as in the spotlight. Vi kan hantera konflikter på bästa sätt. Därför känns det skönt att prata med henne för det påminner mig att det finns hopp om folk som tänker som en själv, in the middle of the shit pit finns det hopp. Men de perioder som jag är omringad av det andra tankesättet så känner jag mig ensam på något sätt. Ensam och undrar varför ingen tar hand om konflikter som jag gör, som tänker så öppet som jag gör. Samhället är så hänsynslöst idag och alla tänker bara på sig själva. Ingen orkar sätta sig ner och verkligen ställa frågan "och du?" och verkligen mena det och ge en stund att prata om den andra only and not relating everything the other person is saying to yourself. Därför känns det ljust och skönt att ha någon som Malin. Okej, även om något skulle hända mellan oss i framtiden så kommer jag ändå vara tacksam över att jag känt henne. That once upon a time, someone had the exact same thinking as I had. There's hope!

All in all, treat me with respect and I'll treat you with respect. Give respect, get respect.

Hej, jag har inte uppdaterat denna lista sen mitten av juli 2011. Haha, fail. Två år... Jag tittade i alla fall bak i min blogg för att se hur mycekt jag har förändrats. Enda sen jag började med bloggen så har syftet varit desamma, trots alla år: "att kunna blicka tillbaka till minnena". And that's what I do sometimes when I feel like. Jag måste erkänna att när jag läser alla tankar jag hade för något år sedan så ser jag idag vilket svin jag blivit. Ja, jag säger det om mig själv. Jag har förändrats så mycket. Men I guess att det är part of life, att man förändras, ingen kan stå stilla i flera år. Jag antar att jag får acceptera det faktumet att livet bokstavligen går vidare och att tiden inte väntar på en. 

Men jag läste dag 1 av denna lista som var skrivet i mitten av mars 2011 and... Wow, jag vet inte vad jag ska säga. Jag var fan superkvinnan vid den tiden. Tyvärr har några av the listed features "täckts" av några andra drag i mig, negativa olyckligtvis. Men vet du vad? Jag är mäster på att ändras snabbt och mäster på att anpassa mig till nya lägen. 2012 bröt ner mig på flera sätt och jag blev något jag inte trodde att jag kunde bli, with my spirit back then. Men 2013 är ett nytt år och jag har lämnat saker bakom mig och bestämt mig för att bygga upp mig själv igen. Ja, jag nämner detta "bygga upp mig själv" flera gånger i bloggen, den senaste tiden. Men det är previs vad jag fan vill och håller på med! Det går bra, jag bytte mindset genom en natt men det är en lång process som tar tid, att hitta the old spirit, if I ever will... Det känns som att parts of me är borta, kanske lost i en dimma eller borta för alltid, jag vet inte. Time will tell. 

But one thing I wanna maintain is my youthful spirit. Den kommer inte fram så ofta som jag vill, känner jag. Am I growing old??? Hur som helst så går jag igenom an internal battle, where I wanna find myself, who am I? Hur ska jag tänka? What's my attitude towards everyday life? Obviously så har min omgivning också förändrats. Människorna i min omgivning är inte desamma som förr, självklart måste jag följa förändringen. Men Gud vet vad han gör och han ger mig the obstacles needed to create the person I'm meant to be; men jag vill ändå behålla mina grundläggande värderingar, which are, as listed in day 1:

- Jag gillar bajs. Uhm, detta har jag haft så länge jag minns och detta faktum ändras aldrig, no matter what I've been through. Jag kommer alltid att vara öppen och skratta och prata om det här. I'm known as the "bajskvinna" since högstadiet. Spelar ingen roll vem jag hänger med, I'm famous for this, bitchezz.

- Uppleva så mycket som möjligt i livet. I'm still doing it. No major complaints about this.

- Just do it! Well jag har fortfarande detta tankesätt, men jag kanske märker att jag ibland tvekar, fegis. Oh hell no, I'm not! Jag antar att just do it får jämföras med YOLO. Denna punkt refers mostly to the crazy adventures and shit that I do. 

- Behandla andra som du själv vill bli behandlad. "Give respect, get respect." - Mr. Taylor Det senaste året har gått snett och jag har inte stuckit till this saying that often... Which I regret. Jag borde inte lower myself to their level, but you know what? Sometimes I think you should make them taste their own medicine so they know how much it affects. Well... Denna punkt är komplicerad men jag antar att det bästa är att aldrig bli så låg som de. Och om du måste, konstant, så betyder det att ni aldrig kommer passa ihop. De är för låga för dig. Ouuh, my Hitler period! Remember how awesome and high I felt?? Haha....

- Det som skett det har skett Still living by that saying! Var har jag hört denna mening ifrån? Det var en Kalle Anka serie om en munk som blivit kidnappad eller något sånt och allt han kunde säga var den där meningen. xD He couldn't change anything of the outcomes. Well, självklart skulle jag försöka ta mig ur en sån situation, om jag var kidnappad, men den där meningen refers to the past, imo. Saker du inte kan ändra på i det förflutna should stay there. It can't be changed, edited, forgotten. It can only be accepted.

- Att leva i nuet. Det har jag haft brist på genom åren! And I hate it! Jag känner att jag inte gjort the most of the situations and for the first time, after a looong time, så känner jag lite regret. Men egentligen... Vad kunde jag ha gjort bättre av de roligaste stunderna? Make them funnier. Yeah, that's the answer. Now I know it. It's time to be more immature ppl! I've been a bitch, now I'll be a kid again.

- Personlighetstyp, enligt MBTI Officiellt ESTP, have had that result for years now. 

Wow, I've been bullshitting a lot about myself. But I need to write down my feelings and thoughts every now and then. Det är ju spännande att blicka tillbaka sen om några år och se processen. 

__________________

I've totally forgot about the aim of this post. Now let's get into it:

Dag 08 – Det här är jag bra på

- Spela instrument. Gitarr, piano, ukulele, är vad jag har hemma. Jag spelade piano och tog lektioner när jag gick i fyran. Kände att det inte var min grej efter något år senare. Sökte till att spela trummor som priority och elgitarr som second choise och för någon jävlig anledning så valde ödet elgitarr till mig. Though, jag kände att trummor var min grej. Innan jag sökte till lektionerna så tog jag alla typer av burkar + två chopsticks och byggde mitt egna trumset och så skulle jag trumma sönder de. Kände mig så mäktig och ville spela riktiga trummor. Men som sagt, det blev elgitarr istället. What if... My true talent var trummor...? Look, if it was meant to be, you'll be playing drums. Maybe in the future, who knows? :) 
Det blev inte direkt så att jag sög på gitarr. I mean, I didn't mind choosing to play dat shizz, och jag blev jävligt bra under mina bästa tider. used to play at least 2h/day när jag var riktigt emo och into metal & rock i högstadiet. So, that's my history. xD 

- Good at drawing. Haha, vafan pratar hon om? I was an aesthetic girl in my days! Jag har alltid varit intresserad av att rita. Jag är inte mäster på det men jag vet att det ligger en talang där inne som behöver slipas. Enda sen jag var liten så har jag alltid varit en rit-maja. I'll be good, you'll see! Side note: Besides this så var jag en stjärnelev i nian på bildlektionerna. 

- Jag är praktisk Jag arbetar och lär mig bäst om jag får get my hands dirty och uppleva allt with my five senses. Jag är pro när det kommer till picky jobs eller annat där man jobbar praktiskt. 

This one might be random and quite irrelevant but: 

Har alltid, sen jag var en unge, haft en crush på skräck(filmer). "Vad för film ska vi kolla på? -SKRÄÄÄCK!! - Som vanligt...", det var något man ofta hörde som liten. And still today I have a crush on the horror, there's a certain beauty in it. Jag är inte immun mot skräcken men det är så vackert på något sätt. Kanske förknippas med mitt hemliga, lilla behov av action and adrenaline. To feel alive. And if I feel scared, it's part of that need. Hur som helst så älskar jag skräck. Kolla bara min tumblr, I'm still into it, and ALL my friends say "Oh, it's so you." Visste själv inte om detta...
http://abandonedfreak.tumblr.com/ 

Jag tycker inte att blod, zombies, vampyrer, etc. är läskigt. I mean it's just killing. Det jag freak out om är skräck som är mystiska, som man inte kan förklara, creepy shit. That's what I fear. Får fan rysningar av att skriva detta. 

Moving on before I shit myself.

Jag har skrivit på detta inlägg i 100 timamr nu och jag tycker att jag borde sätta ett stopp på detta. Jag skulle jobba med the art project. Håller på och designar en möbel. Jag borde lägga upp en bild på mitt projekt, because I think it's pretty awesome. Det är väldigt unikt den här "möbeln". Kan väl beskriva den lite grann: Det är två sängar som är connectade av en "ring" där man kan sitta inne och chilla, läsa en bok or so och vid varje ända av sängarna går det upp, en backe, som är två drawers. All in all så ser det ut som en skateboardramp. It's awesome. 

Nej, fyfan, måste sova nu. Bye.

Idag efter skolan bestämde vi tjejer (jag, Diana, Kk, Nadda och Jasmine) att vi skulle dra till Palmyra och käka babek. It was hugeee! Jag, Diana och Kk delade på en tallrik and that was enough! Tre tjejer på en tallrik! (Hehe, samma tjejer som också delar en Tequila... ;D). But it was delicious!!!

Efteråt hängde jag och Kk lite mer. Köpte lite mer mat och skit... yeah. And now I'm at home. It feels really good faktiskt. Dessa två veckor har varit väldigt sköna, inget party. Känns lite surt att tacka nej till de som bjuder ut en, men de måste föffän ha lite förståelseöööh. Nej, men det känns väldigt skönt på något sätt jag inte kan sätta fingret på. Jag har faktiskt tröttnat lite på klubberna, man har varit på de flesta och det börjar bli väldigt tråkigt. Ja, ja, ignoring the fact att jag hittade tre nya platser att festa på idag, men men, de är ändå för framtiden. So... Helgen ska spenderas på plugg, lite kreativt tänkande, och/eller educational readings. I have to catch up på mina intressen besides parties, because I miss 'em. Gaaaah, I can't explain this amazing, relaxing feeling I'm in right now! Jag kan göra vad jag vill. Behöver inte tänka på klubbar, socializing, drinking, the winter cold, böyz, etc. under helgerna. Så skönt. Det är dags att bygga upp mig själv igen. Dags att sätta sig ner och reflektera över ens liv. Mhmhmm, det bästa är att jag inte dör av tristess som jag annars alltid gjort. I enjoy being at home!

Antar att det är ganska svårt att se hur gigantisk denna tallrik var som vi tre tjejer delade på. Men min hand (mina fingrar) får kind of vara ett mätredskap att försöka jämföra med. But believe me, it was huge!

___________

I tre dagar har jag gått med en hemsk träningsvärk jag fick från idrotten. :'( det blir bara värre och värre för varje dag som går. Och alla övningar gick till benen (except for arms up to the sides) så när jag går så ser det ut som att jag är förstoppad eller nyss skitit på mig, så stel är jag i benen och det är en ren plåga att bara gå, och vi ska inte ens prata om att gå upp för trapporna!