Jag och Josefine i nian.

Alltid flummiga i den här varmfärgade NO-korridoren innan något NO-ämne, i det här fallet innan kemin (tror jag, om man tittar på böckerna i armarna).

Lev livet med ett stort leende varje dag.

Trots de som småretar mig så tar jag aldrig de på allvar. Det går inte. Mitt liv är oseriöst, jag kan inte leva ett mer seriöst liv. Jag behöver frihet och glädje för att överleva och om jag ska hacka upp mig på saker som är vanligt att folk stör sig på så kommer jag aldrig att kunna leva glatt. Jag är inte som alla andra som gärna stör sig och irriterar sig på saker. Jo, självklart har jag mina irritationer, det är naturligt, men för det mesta så lever jag lätt. Innerst inne behöver jag känna detta.

Jag är naiv och lättlurad som ett litet barn och kanske inte inser vissa allvarligare saker. Hihi, jag skojar bara. Men det blir såhär till en viss grad. Jag inser att sådant som jag inte tar seriöst tar andra mer seriöst.

Ett exempel idag under biologin var att Karl alltid kallade mig "chinese". Jag ignorerar eller skrattar alltid bort det varje gång han gör det, för jag bryr mig seriöst inte. Han kan kalla mig det utan att jag blir påverkad. Men Rawan och Hanna reagerade i alla fall på Karl. De var på min sida och självklart uppskattar jag deras insats, verkligen.

Men vad jag vill påpeka med detta är att vissa mer seriösa saker kan jag inte se seriöst på. Jag är FÖR lätt i sinnet att jag aldrig stör mig på något eller kan bli irriterad. Men det är för att jag är med vänner och vänner gör mig alltid positiv och då ser jag aldrig något negativt. Jag har lätt för att komma över småsaker som irriterar. Jag skriver inte ner allt som ingår i det här området för det är för mycket att skriva om och det är för komplex.

Men det jag vill påpeka är att alltid leva med ett stort leende på läpparna. Var inte så grinig och irritera dig på en massa saker. Min teori är att de som är mest griniga är de som är mest narrow-minded. Folk som är öppna i sinnet stör sig inte lika mycket på saker som andra som är tvärtom. Och därför leder det till att man ska försöka vara så öppen som möjligt. Jag har lärt mig det och jag undviker att vara fördomsfull så mycket som möjligt. Så fort jag inser att jag har negativa fördomar om folk så tänker jag snabbt på det och ändrar mig. Jag vill inte tänka fula tankar om folk, även om det händer. Men so what? Det är naturligt.

Jag har ett exempel som jag minns mycket väl. Jag var på Gröna Lund med Malin (efter att Jennifer och Josefine åkte hem, för det var regnigt och grått) kvar och vi djurade Insane. Första gången vi satte oss där så kom en blond tjej som såg väldigt fjortis ut med hennes unga utseende (såg ut som 12 och är fjortis?). Hon hade redan åkt Insane innan oss och jag skapade mig fördomar om att hon är en typisk, jobbig fjortis. Men sen när vi började fråga henne hur åkturen var så var hon jättetrevlig.

"Lev livet, var inte fördomsfull osv". Jag trodde att alla dessa dikter och meningar om hur man kan leva ett fint liv bara är saker som folk önskade att de hade. Men nu ser jag hur möjligt det är. Vissa har svårt att kunna "följa" dessa ord, för jag vet att det är svårt när man har så mycket som man kan irritera sig på. Men var lättsinnig till en viss grad. Jag har i baktanken ibland att jag får tillåta mig själv att bli irriterad på saker jag tycker är fel eller orättvist, en självklarhet. Men i vanliga fall, i vardagen är jag alltid öppen och glad.

Mitt liv har inte alltid varit blommade blommor men jag har hittat mycket inspiration och kraft och här står jag idag. Och det finns mycket mer att uppleva.